Teas Trädgård

Vi var hundvakt åt Malte i helgen

Visa fullständigt album

Jaha, en resumé av dagarna då.
I lördags åkte vi alltså över till Kungsör och Ekuddens camping. Där var ett gäng DP-ägare samlade som skulle delta i utställningen i Köping.
Såå trevligt folk och vi hade underbart roliga timmar där. Adhd-kråkan var i extas! En hel hög med vovvar i hennes egen storlek att busa, busa, busa med. Jisses vilken fart det var på henne. Hon stortrivdes, lekte och minglade hela kvällen. Alla ville ju titta, hålla, hälsa och beundra. Tror de sista resterna av reservation försvann där, för efter den kvällen hälsar hon numera på alla.
Jag tänkte ju inte på att ta med mig ngt att grilla, men alla snälla bjöd på mat ändå. OJ, vad gott det var! Dessutom gjorde jag en ny favoritupptäckt. Ngn hade köpt färdiga såser till köttet av märket Biggans. En thaisås med curry-mango och en Bea. Det var nog det godaste jag ätit. Speciellt currysåsen var fantastisk. Har aldrig smakat den förut, men nu ska jag minsann leta reda på den.
Det blev en helt igenom lyckad kväll, med nya bekantskaper. Bl a kom idén upp att starta en brandsök-kurs för våra pinnar. DET vore intressant. Som sagt, jag vill ju gärna hitta ngt att jobba/träna på med kråkan, men jag är ju sån att jag gärna vill att det ska leda till ngt nyttigt. Som t ex kantarellsök osv. Brandsök vore väldigt intressant, det är ju VERKLIGEN nyttigt och dessutom finns det inte så många brandhundar i sverige. Kan tänka mig att pinnar skulle passa utmärkt. Små, smidiga, tar sig in överallt, pigga, bra nosar etc.

Vidare då…. efter Kungsör åkte vi över till klubben. En del folk och trevligt umgänge där oxå. Tea var supertrött och slappnade av bra. Somnade i soffan. Det märks att hon varit där flera gånger, är van vid folk och ljud. Hon behövde inte alls hålla koll på alla längre. Så var hon ju ensam hund där oxå.

Söndag var det egentligen meningen att jag skulle på utställningen, men det blev inte så. Kanske lika bra det, för vi var båda helt slut. Kråkan sov större delen av dagen, gläfsandes i sömnen. Kan tro att hon drömde och favoritfarbröderna Totti och Liam.

Igår blev en väldigt lugn dag oxå. Pysslade lite hemma med tvätt och sånt, senare på eftermiddagen blev det en låång promenad. Träffade två roliga hundar att busa med, sååå kul. Sen blev det sova igen.

Det märks att Tea växer så det knakar. Både fysiskt och mentalt.
Hon är fortfarande väldigt tuff och kaxig, men vet ändå när hon ska lägga sig. Hon är superbusig och vill gärna leka med varenda hund hon ser, oavsett storlek. Som tur är har vi gott om snälla hundar häromkring, även om det bara är stora sådana. Många att busa med finns det. =)
Jag har börjat ensamträna henne lite grann. Igår fick hon för första gången vara hemma när jag körde dottern till jobbet. Hon gnällde och småylade lite när vi gick, men redan när vi var ute på gården tystnade hon. Hon var fortfarande tyst när jag kom tillbaka en kvart senare, så det verkar som det gick bra.
När jag sedan hämtade dottern på kvällen sov hon djupt när jag åkte. Den här gången hörde vi henne ute på gården. Om hon vaknat, upptäckt att jag var borta och ylat sedan dess, eller om hon började när hon hörde bilen, vet jag ju inte.
Igår gick hon för första gången och la sig i soffan medan jag fortfarande var kvar i köket. Hittills har hon alltid hållit sig i samma rum som jag. Lägga sig och sova kan hon, medan jag stökar runt, bara hon är i samma rum. Men nu kommer hon upp i soffan själv och hon gick alltså alldeles självmant dit, hoppade upp och grävde ner sig i filten. Jag gick och letade efter henne, för har jag henne inte runt fötterna brukar det betyda hyss av ngt slag. Men inte. Hon tittade yrvaket på mig och undrade vad jag gapade om.

Inkallning är hon fortfarande suverän på. Hon känner igen mina olika tonfall….ett vanligt ”Teeaa, hääärååt” är väl så där viktigt. Man hinner allt lukta på några blommor på vägen. Kråkan, häråt! är däremot viktigare. Då kommer hon som ett streck längs marken. ”Tea, Stanna! Kom HIT!” är på ALLVAR. Hon tvärstannar, vänder och lommar tillbaka. Inte jättesnabbt, men på en gång. Då vet hon att hon är på väg att göra fel. ”Nej, HÄR!” fungerar oxå bra. Hon vill gärna in och nosa i trädgårdarna till radhusen, längs vägen till parken. Hon VET att hon inte får, så hon viker in, tittar på mig och kommer ut igen när jag säger nej. Men går det så går det. Måste ju prova. Varje gång.

Hon kan sitt ganska bra nu. Även vid måttliga störningar sitter hon. Enda ggn det är stört omöjligt är när halsbandet ska på. Jisses, vilken bitsk ål jag har då. Jag borde ta ett krafttag med träningen där, annars kommer jag få problem längre fram. Kloklippning ska vi inte tala om. *sucka*
Så har hon fått ngn nyck att INTE gå ut i trappen på egna ben. Det har blivit en lek att jag ska jaga runt och lyfta upp. (Hon fixar inte att gå ner för trappen än, själv. Upp går bra) Där gör jag helt fel, det medger jag. Jag har bara inte bestämt mig för/kommit på bästa sättet att träna bort det än. Så hellre än att förvirra ännu mer så kör vi så nu då.

Faktum är att hon är så väldigt lätt att ha med att göra. Så lätt att jag nästan blir lite orolig. När ska det bli jobbigt då? Vad gör jag för massa fel nu som kommer bli stoooora problem sen? För att jag skämmer bort henne utan att tänka på det är jag övertygad om. Säkerligen förstärker jag saker nu som kommer bli olater senare.

Nåja. Livet med en pinne är precis lika härligt som jag tänkte mig. Trots allt.

Idag ska vi till Ekudden, campingen i Kungsör, och träffa massor med pinnar! Äntligen ska Tea få leka med ngn i sin egen storlek. Imorgon är det rasspecialen, men dit får ju Tea tyvärr inte följa med.

Nu ska vi göra ett tappert försök att klippa klor, sen ska det badas.
Men först en liten promenad, tror jag.

Idag har det varit socialträning på hög nivå hela dagen.

Dino kom hit igårkväll för att spendera natten/dagen här. Lilla adhd-kråkan gick på högvarv förstås. Hoppa på och busa, bli nypt och ivägskickad, hoppa på, bli tillsagd, osv. Dino var dessutom på extra dåligt humör, han var dålig i magen. Men ojojoj vad fint han sa till. Bara precis så argt att hon backade och inte en gnutta till.

När Dino väl åkte hem gick vi i koppel upp på stan. Massor med folk, dofter och så alla som vill fram och titta ”åååhhhhh en sån liiiiten hund! Det är en chihuahua va?” Fast förvånansvärt många prickade pincher iaf. Ngn trodde på Manchester terrier, och den gissningen är ju inte såå tokig.

Hur eller hur… inne i två butiker var vi oxå. Arboga är en bra hundstad, man får ta med hunden in på rätt många butiker här. Så Tea fick åka i famnen. Det var två ”pryttel”-butiker och vill ju inte att hon ska riva ner ngt. Adhd-kråkan. Så bra affärsägare ska man vårda.

Gissa om ngn ligger utslagen i hyddan nu. Hon verkligen SNARKAR!